Internets historia kan sägas börja med att Sovjetunionen 1957 sände upp den första människotillverkade satelliten, Sputnik 1. Detta påverkade USA att inleda en mängd forskningsprojekt, inte bara inom rymdforskning, utan även inom datateknik och kommunikation.

Uppskjutningen av Sputnik kan alltså ses som början på en teknologisk kapplöpning mellan de två supermakterna Sovjetunionen och USA. Denna kapplöpning skulle så småningom ge oss saker som interkontinentala kärnvapenmissiler, månlandningen och internet

Ett decentraliserat nätverk

Under de följande årens ökande hot om kärnvapenkrig mellan supermakterna växte i USA tankar fram kring hur elektronisk kommunikation skulle kunna fungera på ett sätt som inte skulle slås ut i händelse av ett anfall.

Under 1960-talet första år framförde Paul Baran en idé om ett sådant "osårbart" kommunikationssystem.

Barans idé handlade om ett nätverk som inte var beroende av en central knytpunkt, utan där de olika punkterna var förbundna med många alternativa kopplingar, ett "nätverk av nätverk" (internetwork) där informationen skulle kunna ta sig fram via alternativa vägar även om delar av nätverket slås ut.

1967 startades projektet som skulle bli det experimentella nätverket ARPANET, baserat på Barans idéer. detta skedde inom ramen för den amerikanska militärforskningsinstitutionen ARPA (senare omdöpt till DARPA), i samarbete med amerikanska universitet.

1969 kopplades de första datorerna i Arpanet ihop.

TCP/IP

De vanliga formerna av elektronisk information var beroende av att hela meddelandet kunde skickas i ett flöde, om en informationsväg bröts eller stördes måste hela meddelandet sändas igen. Detta var naturligtvis ett problem med stora meddelanden och långsamma uppkopplingar.

En lösning på detta var att dela upp den digitala informationen i små paket, som sattes samman vid ankomst till mottagaren. På detta sätt behöver ju bara enskilda paket sändas om vid störningar i kommunikationen.

Flera olika modeller och kommunikationsprotokoll testades experimentellt fram till 1972, då Robert E. Kahn och Vinton Cerf lanserade vad som kom att bli känt under namnet TCP/IP.

TCP/IP innehåller regler för hur datorer ska kommunicera, hur paketen ska se ut och hur datorer ska hitta varandra. Tydligast för oss användare är kanske IP-numren. IP-numret är en individuell adress till varje apparat i ett nätverk. Ett exempel är adressen till servern i skolan: 10.101.0.31.

Användningsområden

Namnet Internet började användas som ett sätt att beskriva Arpanet, som dock fortfarande var ett rent amerikanskt nätverk. Samtidigt byggde andra länder upp egna nätverk enligt samma modell och standarder.

Under 1980-talet fortsatte Arpanet/Internet att utvecklas. Nya sätt att använda nätverket togs fram och etablerades, fler datorer anslöts till nätverken.

1983 övergick hela hela Arpanet till TCP/IP, ända till dess hade det experimenterats med olika kommunikationsprotokoll.

1985 gjordes det i grunden militära Arpanet till det civila NSFNET (dock behöll den amerikanska militären ett eget separat nätverk, Milnet).

Ett globalt nätverk

1988 hände någonting som var avgörande för det globala Internet vi känner idag. Då öppnade NSFNET för att andra TCP/IP-nätverk skulle kunna ansluta sig, bland annat kopplades det svenska universitetsnätverket SUNET ihop med NSFNET detta år. Vi får ett stort nätverk, som täcker in stora delar av jordklotet.

Webben - The World Wide Web

Efter 1991 har Internet växt på ett närmast explosivt sätt. Anledningen till detta är WWW, The World Wide Web, som idag används nästan synonymt med ordet internet.

Tim Berners-Lee arbetade under 1990-talets första år på fysikforskningsinstitutionen CERN i Schweiz och utarbetade där ett informationshanteringssystem, som fick namnet World Wide Web. Systemet använde sig av flera tidigare kända idéer, men på lite nya sätt.

URL/URI

Det system med namn och sökvägar som vi använder för att hitta dokument på webben.

HTML

Det märkspråk webbsidor skrivs i

HTTP

Hypertext transfer protocol. Det kommunikationsprotokoll som webbservrar och webbläsare använder för att skicka och hämta dokument på webben.

Han skrev också den första webbservern och webbläsaren, för att skicka och ta emot webbsidor.

Webben använde sig av internet och TCP/IP för att skicka sidor skrivna i HTML via protokollet HTTP, det blev alltså världsomspännande redan från början. Hypertext, länkar, gav ett snabbt och enkelt sätt att koppla ihop olika dokument med varandra, man kunde surfa med musen. URL:arna gjorde det lätt att skriva adressen till ett visst dokument. Dokumenten, skrivna i HTML kunde innehålla både text och bilder, så småningom också andra mediaformer.

Till WWW:s popularitet bidrog också att Berners-Lee gjorde allt han skrev fritt. Ingen behövde betala några avgifter för att använda det han utvecklade, ingen behövde köpa programvaran, som fanns fritt tillgänglig. Vem som helst med tillräckliga kunskaper kunde också skriva sin egen webbserver eller webbläsare.

Resultatet blev en snabb utveckling och en enorm spridning. WWW:s påverkan kan illustreras med det faktum att antalet datorer på internet steg från runt 200 000 1989 till nästan 2 000 000 1993.